Vårsol och sommarvärme och vindstilla och allt det där får livet att bli så mycket enklare och stegen att bli så mycket lättare att ta. MAN LÄR SIG ATT DET ORDNAR SIG, MAN LÄR SIG ATT MAN KLARAR SIG PÅ NÄSTAN INGENTING, TILL SLUT LEVER MAN SITT LIV LÅNGTIFRÅN ALLA ANDRAS.

Jag är inte rädd för mörkret <- klicka för att komma till en spotifylista med 1/2-del av nya albumet. ÅÅH JAG ORKAR INTE SÅ JÄVLA BRA OCH BARA ÅÅH VET INTEEE.

Jag går under och reser mig igen och går under ännu en gång men då spelar jag Patrick Wolf och kollar på gamla bilder som får mig att minnas hur det var förr. Vi fotade, satt i parker och hade det bra. Sedan kom allvaret och förstörde allting. Gör du inte det så dör du. Gör du det så dör du. Snart går jag under. Jag avskyr allvaret.

Ska dricka för första gången sedan 16-17 mars ikväll, gaaaaalet nice!!

Jag mår som bäst då vi sitter i sommarsolen på kvällen i någon grön park, med bra musik spelandes samtidigt som vi fyller våra lungor med rök som kommer att få oss att dö i förtid. Då mår jag bra. Och när revbenen skaver mot kravallstaket så hårt att lungorna knappt går att fylla med luft, för det gör ju ingenting eftersom att vi sjunger oss hesa till låtar som räddat våra liv. Så att vi knappt kan andas. Så att blåmärken bildas.

Och i sommar sitter vi där igen, i den där parken/med den där musiken/med den där röken. Och i sommar står vi där igen, så att revbenen skaver/så att vi inte kan andas/då vi sjunger oss hesa. Det känns som att det är det här jag lever för, som att det är det här som är värt att dö för. Ingen kommer att minnas mig om hundra år. Jag är en liten myra på ett stort jordklot, icke existerande för de flesta och icke minnesvärd för de andra. Men jag har börjat vänja mig vid tanken att jag kommer misslyckas tills mitt sista andetag, att jag kommer jobba utan att komma någonstans och att jag kommer leva i skuggan av andra. Jag har lärt mig att uppskatta de små sakerna. Som att få blåmärken över revbenen framkallat av kravallstaket och som att sitta i en park en sommarkväll. Det borde ni också göra.

1. 999
2. Petroleum
3. Isis & Bast
4. Jag ser dig
5. Tänd på
6. Beredd på allt
7. Ruta 1
8. Färger på natten
9. Låt dom komma
10. Hänsyn

Behöver jag säga att jag längtar gaaaaaaaleeeeet?

I hela mitt liv har jag hört en sång
En vaggvisa du sjöng en gång
I hela mitt liv har jag litat på mig själv
men nu behöver jag din hjälp
I hela mitt liv har jag hört en sång
En sång min mamma sjöng en gång
I hela mitt liv har jag försökt att tänka själv
men jag kommer inte längre utan din hjälp

Alla mina tankar kretsar omkring sjuka saker

De där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden
där skyttegravar grävdes när någon annan byggde landet när vi sov
Nu är vi vakna men vi känner inte igen oss
De har rivit våra gator bränt ner lekplatserna
där vi hängde som barn
Hur långt man än har kommit
är det alltid längre kvar

Det fanns ett ljus som aldrig släcks
i sångerna från min uppväxt
I hela mitt liv har jag litat på min tur
men det här kan jag aldrig slingra mig ur

Alla våra ideal kommer från ett rosa åttiotal

Så nu tänker vi på resor, Vita nätter, Ian Curtis
Är du Michael Jackson eller Michael Bolton
Är du Pepsi har du Kola
är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar
Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge?
Hur långt man än har kommit
är det alltid längre kvar

Alla mina tankar kretsar omkring dyra saker

Åh baby var har du varit
vi har redan tänt på grillen
vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer
och som aldrig kommer att hända
Det är bara en vag känsla
av att någonting gått förlorat
att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet
Längre har vi inte kommit

Dom 999 saker jag aldrig skulle göra
Dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort
Dom 999 saker jag aldrig skulle göra
Dom vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort